Vindar brukar indelas i fyra olika typer: passadvindar, jetströmmar, monsuner etc.
Passad
Kommer av det nederländska ordet "passaat", passadvind,
vindar som blåser från de subtropiska högtrycken mot
ekvatorn. Vindarna förskjuts av corioliskraften, så att riktningen
blir nordostlig på norra halvklotet (nordostpassaden) och sydostlig
på södra halvklotet (sydostpassaden).
Passadvindarna är väldigt regelbundna i riktning och hastighet.
På den tiden då man förlitade sig på segelfartyg
för sjöfarten var dess vindar grundläggande för trafiken,
"passaden".
Band med kraftiga vindar som uppträder i atmosfären på norra och södra halvklotets mellanbredder. Jetströmmar når sin maximala styrka på ca 10 km höjd över jordytan. Vindhastigheter på 300 km/h är inte ovanliga, och man har observerat hastigheter på 500 km/h. Vindriktningen är västlig, men strömmarna följer slingrande banor runt jorden. Detta är ett samband mellan jordens rotation och den ojämna uppvärmningen av jordytan med överskott av värme i tropiska områden och underskott i polartrakterna. Vågmönstret härleds till den underliggande jordytans fördelning på bergskedjor, land och hav.
Kommer av engelska monsoon: av arabiska mawsim: årstid, årstidsvind, vind som under sommaren blåser in mot de då varma kontinenterna från omgivande hav och som under vintern blåser i motsatt riktning från de avkylda kontinenterna. Sommarmonsunen bringar regn, medan vintermonsunen är torr. Monsuner för i regel tankarna till regnperioderna, men det är endast sommarperioden som avses.
Monsunvindarna är mest utvecklade över södra Asien. Kraftigast är vindarna i sommarmonsunen över Indien. Monsunen börjar i sydväst och rör sig långsamt norrut. Den sätter oftast in plötsligt med vindbyar och störtregn, som kan vålla översvämningar.
Monsunvindarna över Indiska oceanen påverkar havsströmmarna. Vintermonsunen ger en ström mot väster från Malackahalvön till Indien och vidare till södra Arabien och östra Afrika. Sommarmonsunen ger motsatta strömmar.
Monsunens förutsägbara växlingar har under seklen gynnat de sjöfarande arabernas handel och därmed indirekt även deras spridande av islam, från Östafrika i väster till Indonesiens öar i öster. I sydöstra Asien förekommer också motsvarande monsunvindar. I Västafrika för monsunen under sommarperioden in regnbringande atlantluft från sydväst.
Det är lågtryck som bildats över varmt tropiskt hav och där vindhastigheten är minst 33m/s. Den tropiska cyklonen har en diameter på mellan 200 och 500km. I centrum "ögat", som brukar vara 30-60km i diameter, är det molnfritt, men runt omkring "ögat" finns spiralformade band av kraftiga åskceller. De kraftigaste vindarna finns här. I USA används beteckningarna "tropical depression" när vinden är mindre än 17m/s, "tropical storm" då vinden är mellan 17 och 32m/s, "hurricane" när det blåser 33m/s eller mer. I Västra delen av Stilla Havet kallas cyklonerna för taifuner, tyfoner.
Förutsättningarna för att den tropiska cyklonen ska bildas är vattentemperatur på minst 27°C, fuktig och instabil luft samt ett svagt lågtryck. Det får inte heller vara för stor skillnad mellan markvinden och höjdvinden. Enkelt uttryckt drivs cyklonen av spiralformade band av åskceller, som hela tiden behöver varm och fuktig luft. När t.ex. en tropisk cyklon kommer in över land så minskar tillgången på varm och fuktig luft och då avtar intensiteten.
Cykloner förekommer i stort sett mellan 5°N och 40°N samt 5°S och 40°S. Närmast ekvatorn kan inga tropiska cykloner bildas p.g.a. att Corioliskraften, en skenkraft som beror på jordens rotation, är försumbar. Sydatlanten drabbas aldrig och inte heller sydöstra delen av Stilla Havet. Cyklonerna rör sig längs typiska cyklonbanor mot högre breddgrader.
Cykloner förekommer vanligen mellan juni och november på norra halvklotet och mellan december och mars på södra halvklotet. Exempelvis cyklonen "Fran"
FILM 1
FILM 2
28:e augusti 1999, morgon 1.72 Mb
28:e augusti 1999, kväll 1.67 Mb
FILM 3
FILM 4
29:e augusti 1999, morgon 1.59 Mb
1:e september 1999, morgon 1.56 Mb